Var tredje människa.

Var tredje människa på jorden har inte tillgång till toalett och i Monaco är var tredje människa dollarmiljonär men det är även var tredje människa som drabbas av cancer i Sverige. Var tredje människa. Det leder till att 22000 personer i Sverige varje år dör i någon slags cancerform.
Min fina mamma tillhör de 33.3% som fick sin cancerdiagnos under året 2015.
Att försöka sätta sig själv in i hur det är att få ett sådant besked är nog omöjligt. Rädslan och ångesten som tillkommer med en sådan diagnos är fruktansvärt stor. Att försöka förstå hur det är att ha en anhörig som är sjuk i cancer är även det svårt.
För vår familj blev inte mamma sjuk. Vi vart sjuka och tillsammans kommer vi bli friska. Vi axlar probemen och delar våra tankar med varandra precis som vi alltid gjort. Det är inte möjligt att bära bördan ensam, så vi fördelar den över hela vår familj.
Var trejde människa i Sverige drabbas av cancer och ännu fler tvingas leva med en anhörig som är drabbad.
Jag och mamma åkte tillsammans hem en vanlig torsdag. När vi hämtat posten och konstaterat att där finns ett brunt kuvert säger hon bara "fan vad jag hatar bruna kuvert". Det är en kompletterande mammografiundersökning som gömmer sig där i. Det betyder att det antingen är otydliga bilder de tagit - eller att mamma har cancer. Jag gick iväg ett tag och grät för jag visste att jag visste. Jag visste för att jag aldrig någonsin behövt gå igenom en katastrof i hela mitt liv. Nästan alla mina släktningar lever och inte har jag missbrukande föräldrar heller. Jag har aldrig blivit riktigt mobbad i skolan, min uppväxt har varit den bästa och jag har en barndom många drömmer om. Jag har aldrig upplevt grupptryck då jag alltid varit för självsäker för att falla för det och det finns nästan inget i livet jag ångrar. Vår ekonomi är så pass bra att vi har råd att bo i villa och jag får åka på resor varje år. Det har under nästan hela mitt 15 åriga liv varit helt fläckfritt.
Veckan efter bruna kuvertets ankomst gick jag till skolan varje dag och var lika glad som alltid. På bussen hem började en oro krypa i hela kroppen men jag höll masken. "Onödigt att berätta för någon när det inte ens är bekräftat, det kommer ändå bara ha varit otydliga bilder" tänkte jag. När jag sedan kom hem och min mamma varit på besök hos mammografin är jag fortfarande då glad i hågen tills hon berättar. "Kom hit..." börjar hon. "Det är så här att... jag har cancer" säger hon och i samma ögonblick rasar jag. Jag grät hela helgen. Smärtan i bröstet och mitt illamående verkade aldrig lugna sig men det gör det ju magiskt nog tillsut ändå.
I nuläget är min mamma sjukskriven och hon har nyligen fått sin andra cytostatikabehandling. 2/6 behandlingar har genomförts hittils och jag längtar så enormt mycket efter att hon ska slippa det här snart.
 
 
För att bli månadsmedlem kan ni gå in på cancerfondens hemsida och länken hittar ni här. Vill ni istället skänka en gåva finns länken här.