Usch för måndag

Hejsan!
Det är inte nog med att man ska ha söndagsångest och måndagmorgonsångest - måndagen måste vara i hela 8 timmar. Sista lektionen är franska också - till råga på allt. Jag avskyr franska mer än att få fiskgratäng när jag är hungrig i skolan. Det är så jävla illa och det ger mig sjukt mycket ångest. Vill inte ens gå in på lektionerna eftersom jag vet hur dålig jag är på språket och hur lite jag är villig att lägga ner tid på det. Det är en sån sjukt befriande känsla att veta att det är slut efter denna termin. Längtar till tvåan när jag slipper det.
Idag började vi med Fysik 1 och hade lite genomgång. Tror det kommer vara en ganska okej kurs även fast jag inte varit så toppen på det i mitt liv.
I fredags var jag på mitt första kuratormöte och jag vill inte dit igen. Kändes bara extremt konstigt att dela med mig av mina problem till en främmande människa som ställer massa jobbiga följdfrågor. Tog en ny tid eftersom mamma vill att jag i alla fall ska ge det en chans (vilket jag tycker ett samtal är...). Det blir nog inte många besök dit tror jag.
 
 
kramis
 

New in

Hejsan!
Igår när jag och Siri gick en snabbsväng på stan så råkade jag handla två plagg. Det var som tur på mina presentkort för annars hade jag inte haft råd.
Jackan är från MQ och var på sjuuuk rea. Den är jäkligt snygg och jag behöver faktiskt en ny (hihi). Riktigt nöjd. HÄR
Tröjan är från Gina Tricot och väldigt mode-enlig då snörningstrenden har exploderat. Tycker verkligen denna trend äger. Finns så mycket fint!!! HÄR
 
 
kramis

Var tredje människa.

Var tredje människa på jorden har inte tillgång till toalett och i Monaco är var tredje människa dollarmiljonär men det är även var tredje människa som drabbas av cancer i Sverige. Var tredje människa. Det leder till att 22000 personer i Sverige varje år dör i någon slags cancerform.
Min fina mamma tillhör de 33.3% som fick sin cancerdiagnos under året 2015.
Att försöka sätta sig själv in i hur det är att få ett sådant besked är nog omöjligt. Rädslan och ångesten som tillkommer med en sådan diagnos är fruktansvärt stor. Att försöka förstå hur det är att ha en anhörig som är sjuk i cancer är även det svårt.
För vår familj blev inte mamma sjuk. Vi vart sjuka och tillsammans kommer vi bli friska. Vi axlar probemen och delar våra tankar med varandra precis som vi alltid gjort. Det är inte möjligt att bära bördan ensam, så vi fördelar den över hela vår familj.
Var trejde människa i Sverige drabbas av cancer och ännu fler tvingas leva med en anhörig som är drabbad.
Jag och mamma åkte tillsammans hem en vanlig torsdag. När vi hämtat posten och konstaterat att där finns ett brunt kuvert säger hon bara "fan vad jag hatar bruna kuvert". Det är en kompletterande mammografiundersökning som gömmer sig där i. Det betyder att det antingen är otydliga bilder de tagit - eller att mamma har cancer. Jag gick iväg ett tag och grät för jag visste att jag visste. Jag visste för att jag aldrig någonsin behövt gå igenom en katastrof i hela mitt liv. Nästan alla mina släktningar lever och inte har jag missbrukande föräldrar heller. Jag har aldrig blivit riktigt mobbad i skolan, min uppväxt har varit den bästa och jag har en barndom många drömmer om. Jag har aldrig upplevt grupptryck då jag alltid varit för självsäker för att falla för det och det finns nästan inget i livet jag ångrar. Vår ekonomi är så pass bra att vi har råd att bo i villa och jag får åka på resor varje år. Det har under nästan hela mitt 15 åriga liv varit helt fläckfritt.
Veckan efter bruna kuvertets ankomst gick jag till skolan varje dag och var lika glad som alltid. På bussen hem började en oro krypa i hela kroppen men jag höll masken. "Onödigt att berätta för någon när det inte ens är bekräftat, det kommer ändå bara ha varit otydliga bilder" tänkte jag. När jag sedan kom hem och min mamma varit på besök hos mammografin är jag fortfarande då glad i hågen tills hon berättar. "Kom hit..." börjar hon. "Det är så här att... jag har cancer" säger hon och i samma ögonblick rasar jag. Jag grät hela helgen. Smärtan i bröstet och mitt illamående verkade aldrig lugna sig men det gör det ju magiskt nog tillsut ändå.
I nuläget är min mamma sjukskriven och hon har nyligen fått sin andra cytostatikabehandling. 2/6 behandlingar har genomförts hittils och jag längtar så enormt mycket efter att hon ska slippa det här snart.
 
 
För att bli månadsmedlem kan ni gå in på cancerfondens hemsida och länken hittar ni här. Vill ni istället skänka en gåva finns länken här.